Kapslar är helt enkelt en faner eller väst för läkemedel och används naturligtvis inte bara för att de ska se bra ut utan också för att göra dem lätta att ta och för att uppnå optimal effektivitet.
Enligt historiska dokument skapades de första kapslarna som användes av människor i Egypten för 1500 år sedan. Vid den tiden är det inte känt om kapslarna endast var avsedda att förpacka läkemedlet. Men från 1730 och framåt började apotekare i Wien tillverka så kallade vegetabiliska kapslar av stärkelse. Vid denna tidpunkt är det uppenbart att kapslar användes för att omsluta läkemedel. Och tekniken för produktion av kapslar patenterades i Paris 1834.
De läkemedel som tas när en person är sjuka måste smälta och absorberas i blodomloppet i mag-tarmkanalen och brytas ner i levern. Emellertid har ett stort antal pulver, granuler, vätskor och tabletter antingen en bitter och irriterande smak, är flyktiga eller bryts lätt ner av saliv i munnen, och vissa läkemedel kan också inhaleras i luftvägarna och orsaka biverkningar. Därför skyddar du munnen och matsmältningsorganen läkemedel i kapslar, är lätt att svälja och låter medicinen fungera som bäst.
Och för att få ut det mesta av ett läkemedel är det också viktigt att undvika att det förstörs av människans magsyra, eftersom vissa läkemedel behöver lösas upp och absorberas i tarmarna, så kapselliknande ämnen tillverkade av speciella membranmaterial (såsom gelatin, cellulosa, polysackarider, etc.) behövs för att inkapsla olika typer av läkemedel, såsom pulver och vätskor, i doser.
Dessutom har läkemedel en halveringstid, vilket hänvisar till den tid det tar för den maximala koncentrationen av ett läkemedel i blodomloppet att minskas med hälften. Halveringstiden för ett läkemedel återspeglar elimineringshastigheten (utsöndring, biotransformation, lagring etc.) i kroppen och visar förhållandet mellan den tid läkemedlet är i kroppen och blodkoncentrationen. Det är därför den viktigaste grunden för att bestämma dosen och frekvensen av administrering. Läkemedel med lång halveringstid elimineras långsamt i kroppen och ges med längre intervaller, medan läkemedel med kort halveringstid elimineras snabbt i kroppen och ges med kortare intervall.
För läkemedel med kort halveringstid krävs frekvent dosering för att bibehålla koncentrationen av läkemedlet i blodet. För att undvika besväret med frekvent dosering används speciella kapslar för att omsluta läkemedlet, som kallas kapslar med förlängd frisättning. Kapslar med förlängd frisättning undviker också nackdelarna med frekvent dosering av generiska formuleringar, vilket kan orsaka höga och låga effektiva blodkoncentrationer och har färre toxiska biverkningar än generiska formuleringar. Därför finns många läkemedel, såsom ibuprofen, aspirin och Tylenol, tillgängliga i DR-kapselformuleringar.
